Description

Stygn is a studio album by the Swedish hard rock band Jerusalem, independently released in Sweden on Pierced Records in December ‎2023. Also digitally released via Jonatan Samuelsson‘s label JONO Music with distribution via Sound Pollution. (The band will follow up with an English version of the album later.)

This time, several of the band’s former members participate, along with the current lineup. In addition, they take a step towards their musically heavier roots, which are more about riff-based hard rock with 70s influences like on the album Warrior, than the slightly poppier U2-inspired sound found on records like Prophet and She. (Trivia: Ulf Christiansson’s son, Philip, who has played with the band since the Father 2 Son tour in 2014, is making his debut as a songwriter, guitarist and singer on this album.)

The current Jerusalem line-up is founding member Ulf Christiansson on guitar and lead vocals with his son Philip Christiansson also providing guitar as well as lead and backing vocals, Carl Johan Grimmark (of Narnia fame) on keyboards, Anders Mossberg on bass, and Michael Ulvsgärd on drums. In addition, the album features three former Jerusalem members; keyboardists Reidar I Paasche (f d Paulsen) and Danne Tibell, as well as bassist Peter Carlsohn.

Nya album från Jerusalem är inte något som duggar tätt. Det har nu hunnit gå hela 13 år sedan She släpptes. Under “Father to Son”-turnén 2014 premiärspelade Jerusalem den nya låten «Det är vår tid nu», så då började förhoppningarna om ett nytt album ta fart, men annat kom emellan och Uffe har bland annat gått igenom en tuff cancer-behandling.

Det Jerusalem som presenteras på Stygn består utöver Ulf Christiansson av sonen Philip på gitarr och sång, Michael Ulvsgärd på trummor, Anders Mossberg på bas och CJ Grimmark på keybords och gitarr. Utöver dessa gästas skivan även av de tidigare medlemmarna Dan Tibell på hammond, Peter Carlsohn på bas och Reidar I Paasche (f d Paulsen) på keyboards.

Hur låter då Jerusalem anno 2023? Svaret är tungt. Faktum är att detta faktiskt kan vara deras tyngsta album. Samtidigt finns här mycket att känna igen. På förhand har det talats om en ny Krigsman. Den referensen är högst relevant även om soundet ar modernare och egentligen ligger närmare Volym Tre. Samtidigt går det här att hitta spår från väldigt många Jerusalem-låtar och album, så räkna med att mötas av bredd.

Första spåret «Gud finns visst» är en riktigt tung gitarrbaserad rock’n’roll låt med gitarrspel som får dagens rock’n’roll band att häpna av beundran. En riktigt bra inledning med andra ord.

Andra spåret «Jeremia» inleds med ett intro som för tankarna i riktning mot «Sodom». Soundet fran Volym Tre gör sig sedan påmint. Här finns härligt 70-talsdoftande hammond-spel, men låten är lang så den hinner ändra karaktär flera gånger. Du kan därför även hitta både gitarrspel som doftar «Calling On» från She och ett lugnt gitarr/piano-parti. Låten är riktigt stark och växer ju mer du lyssnar på den. Den som letar kan även hitta en textmässig koppling till «Ständig Förändring» med frasen “det kostar allt.”

Titelspåret «Stygn» är en stegrande låt som börjar luftigt. Låten plockar fram rock’n’rollen på nytt där vi några minuter in får höra gitarrspel närbesläktat med «Noa». Refrängens melodi för seda tankarna till «Come Higher» från Dancing on The Head of The Serpent. Låten återknyter även textmässigt an till «Pass på» från Volym 2 da den tar upp tråden med sista tåget som snart står inne för avgång. En vag koppling finns även till «Bara Rock’n’roll». Textmässigt är låten även en skildring av Uffes sjukdomstid.

I «Hur kunde vi» får vi för första gången stifta bekantskap med Philip som leadsångare. Låten börjar som en ballad men elektrifieras snart till en bluesrockig modern rocklåt. Här tar Jerusalem ett klivit in i framtiden och Philip visar att även han har en riktigt bra rockröst som ligger riktigt nära en ung Uffe. När låten närmar sig slutet får vi även höra gitarrspel som vi känner igen från «Speak The Truth» på Prophet. Här finns också antydan till en riktig hockeykör, men den skruvas aldrig upp till den nivå att den blir en publikfriare. En kul detalj är också den textmässiga återkopplingen till Krigsman.

«Kärlek och sanning (Missa inte festen)» är en tung hårdrockslåt. Även här får jag i inledningen «Come Higher»-vibbar och hör lite senare även spår av «Calling On» från She.

Den första riktiga balladen får vi i «Törnrosa». Här möts vi av en klassisk Jerusalem-ballad med akustiskt gitarrspel och snygg hammond-bakgrund. Tänk dig «Le, le le» från Volym Tre eller «Hey, lyssna» från Tretti. Faktum är att låten skrevs redan 1981, men hamnade av nån anledning varken på skiva då eller på Volym Tre eller Volym Fyra på 90-talet. Kul att den kom till användning nu.

«Kanske Gud» vänder åter till den tunga 70-tals hårdrocken. De tyngre spåren pa Volym Tre är nog den bästa referensen även här.

«Det är vår tid nu» är en speciell låt med många ansikten. Den börjar lugnt med mestadels gitarrspel och sång. Ju längre den går, ju mer stegrar den och det går att höra influenser från många olika håll och rent refrängmässigt har den skivans mest lättsjungna refräng. Vid 4.45 får vi även en brygga som för tankarna till bryggan i «Jill» på Uffes soloskiva Spring inte bort från sanningen. En annan kul detalj är gitarrspelet vid 6.15 som är närbesläktat med gitarrspelet 9.16 in i «Sodom». Något som också är kul med låten är växel- och duettsången mellan Uffe och Philip.

«Fariséerna» visar upp ett gitarrspel vid 00.56 som lånar tonerna från 1.41 in i «Krigsman». Detta parti återkommer även senare i låten. Låten i övrigt överraskar med en rappande Uffe men låt dig inte luras, det är bara en krydda. I stort är det en tung rocklåt vi får även här.

«Pionjär (Sons of Thunder)» är en tung Deep Purple-doftande låt där Uffe och Philip växelsjunger. I Philips partier får jag faktiskt lite Prins Svart-vibbar vilket visar att Jerusalem ligger helt rätt i tiden med rock på svenska. Även i den har låten finns det återkoppling till Krigsman. Det mest oväntade möter vi vid 3.50 där det kommer in en körbakgrund som doftar tidigt 90-tal i sitt arrangemang.

Sista spåret «Här står jag» är liksom «Törnrosa» en klassisk Jerusalem-ballad. Tank dig «Jag vill ge dig en blomma» och «Kom till mig». En typisk avslutningslåt på kommande konserter.

Textmässigt innehaller detta album en imponerande mängd ord. Det är inga enkla treminuterslåtar med ett par versar och en banal refräng, nej i dessa låtar står budskapet i centrum. Det har både för- och nackdelar. Vill du sjunga med får du väldigt mycket text att lära in. På andra sidan har skivan en tyngd i budskapet vanligt radioskval saknar.

Budskapsmässigt är detta klassiska Jerusalem-texter. Bandet förmedlar egentligen samma budskap som de alltid har gjort. Det handlar om att vakna upp och ta sin tro på allvar och vara redo när det sista tåget lämnar perongen. Här finns också sammhällskritik och kritik riktad mot kyrkan. Flera av texterna är också skrivna som direkta tilltal från Gud till lyssnaren. Ett sådant exempel är «Jeremia» där slutklämmen närmast känns som en tonsatt profetisk hälsning.

Vad tycker jag då om denna skiva? Nu älskar jag den, men den var lite av en slow starter som krävde mycket inlyssning. De direkta refrängerna vi känner igen från många av de äldre låtarna finns inte riktigt här. Den stora textmassan gör också att du här har mycket att ta in. Samtidigt är det också detta som är så bra med Jerusalem för: “vi kom inte hit bara för musiken, nej det finns något mer…” och det lyckas Jerusalem på ett starkt sätt förmedla även denna gång.

Om detta skulle bli Jerusalems sista album så är det en stark avslutning de ger oss. Exakt hur jag rangordnar skivan är för tidigt att säga. Jag har starka nostalgiska band till flera av de klassiska albumen, men kurvan för Stygn pekar spikrakt uppåt. [Rickard Bransell, Noisegate, December 2023]

> Apple Music (https://music.apple.com/us/album/stygn/1718104242)

CD tracklist:

01. Gud finns visst
02. Jeremia
03. Stygn
04. Hur kunde vi
05. Kärlek och sanning (Missa inte festen)
06. Törnrosa
07. Kanske Gud
08. Vår tid nu
09. Fariséerna
10. Pionjär (Sons of Thunder)
11. Här står jag

Jerusalem during the Stygn sessions: (L-R) Michael Ulvsgärd, Philip Christiansson, Ulf Christiansson, Anders Mossberg, Carl Johan Grimmark.